Så var man hemma igen. Skönt men också lite vemodigt, det är ju så underbart att få komma bort och bara vara. Sällskapet var ju också det bästa, så tack fina Åsa och Thomas för att ni förgyllde resan!
Blir lika förundrad varje gång vi är i fjällen, det är så vackert så man nästan blir religiös.
Snart ny vecka och den verkar tyvärr börja med VAB eftersom Love är riktigt hängig, stackarn. Usch vad jobbigt det är att se sina barn sjuka, man känner sig så hjälplös, önskar bara att man kunde ta bort det onda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar